Det borde finnas mer vett i mig ibland. Bli full och ignorera skavsår är aldrig en bra kombination, att det blir mer än en dag är bara ännu värre. Det är som att man försöker att glömma bort hur ont det gjorde dagen innan genom att plåga sig ännu mer nästa dag. Och plåga det sysslar jag ofta med. eehh?

 Nu har jag iaf hur ont som helst på min häl, och att det är valborg och förväntningar om att gå i finskor i morgon är inte så lockande. Någon som har en mirakelkur på hur man blir av med skavsår? Skavsårplåster funkar väl, men jag tycker inte om att vara lagad med externa grejer. Att vara hel är ändå ett vettigt krav man bör kunna ställa på sig själv. Kanske är det därför jag heller biter ihop än bryter ihop. Rädslan att visas svag och ohel utåt är en skrämmade tanke som inte gillas av idioter som mig.

Men okej, jag måste få berätta lite om helgen. Men bara lite; Jag står i kön på bolaget, efter kanske 15 minuters köande och en avverkning på 2/3 delar av kön kommer en man och en kvinna och ställer sig FRAMFÖR mig i kön! Jag säger vänligt men bestämt åt dem att det inte funkar så - HALLÅ VI HAR JU ETT KÖSYSTEM! Men dom fattar inte så jag ger dom en idiotförklarad mig men dom står bara och flinar. Ingen annan verkade bry sig (eller så var det bara typiskt svenskt att ignorera och hoppas att någon annan skulle bry sig) så efter ett tag gav jag upp. Det var ju ändå a-lagare, dom hade ju nyss fått bidraget och klart dom måste få känna sig lite speciella då. Men nästa gång jag inte känner för att stå i kö så hoppas jag att alla står stumma och släpper fram mig. Vad är det för mening med kö om man inte köar?!

Jag insåg idag att det var ett tag sen nu, nerven bli nästan desperat och jag måste nog göre någe! gosh, man ska inte ta vad som helst men vad som helst är väl bättre än inget, eller?

Jag jobbar ju på hotell.

Och det är ju klart att gäster ska ha lite roligt när som väl checkar in över en helg och så. Men använda kondomer SKA MAN INTE LÄGGA UNDER SÄNGEN! NONO

Jag har som börjar släpp allt nu, tanken och allt. Jag vet ju vad jag vill och vad jag inte vill. Men ändååååå. Det stör mig, det stör mig som fan att det är som det är. Vad ska man göra liksom, hur raderar man någon man villa ha nära så fort man får se en skymt.

Jag vill bara se han.

Och det är störande hur lätt han skulle få mig.

Ni vet när man tror att det är sådär bra igen. När man är stark och har accepterat det som hänt. Så vänder det. Det behövs så jävla lite för att något ska förändras.

Eller så är det jag som är svag. Innerst inne är jag precis som alla andra, fylld med känslor och svag som fan. Jag vill bara ha närhet, men inte till vilket pris som helst. Jag vill bara ha roligt men inte på min egen bekostnad. Jag hade verkligen accepterat, insett och på nåt sätt raderat. Det betydde ju ändå inget - jag vet. Men det är inte det, det är ensamheten jag vill ifrån. Men för det betyder det inte att jag vill till tvåsamheten. Inte till vilket pris som helst. Eller til tvåsamheten vill väl alla, så även jag. Men jag vill inte stådär som det säkra kortet och ett tröstpris. Jag vill bara ha en förklaring, sen kan jag fortsätta. Men det är ju bra att man gör misstag medan man är ung.  Men nu vänder det åt fel håll-igen.  jag orkar inte längre.

Ibland måste man lära sig av historien och gå vidare. Det är inte alltid man vill, inte alltid man klarar av det. Det krävs mycket att ge upp det som man en gång förlitade sig på. Men om man ska kunna gå vidare och glömma måste man först släppa taget. Och när det väl är släppt, fall aldrig aldrig under några omständigheter tillbaka. Jag trodde jag hade lärt mig ocg gått vidare, men jag föll och det finns ingen som håller mig. Det känns så meningslöst allt, som att jag har förlorat. Jag är en tävlingsmänniska - jag klarar inte av att förlora. Det känns förjävligt att inse hur patetiskt hjälplös man kann bli ibland. Och hur patetiskt illa man kan tillåta sig själv att bli behandlad. Men man förtjänar nåt bättre. Ibland måste man ta det man förtjänar för ingen annan kommer någonsin att se vad du är värd om du inte vet det själv. Jag har gjort mycket dumt, jag har varit vilsen och jag har varit rädd. Men alla villovägar har gjort mig starkare, man lär sig av sina misstag och jag har lärt mig vem jag är. Äntligen!