All logik och förnuft borde ha sagt nej. Men åtrået och begäran tog över. Lusten och spänningen var mer lockande än ovisshet och feghet. Det hände sånt som inte borde hända och sånt som är så fel. Men för ögonlicket kändes helt jävla rätt. Med läpparna mot varandra och slutna ögon, händerna ormslingrande runt varandras kroppar kunde inte logiken framstå som tydlig nog. Lusten och spänningen lockade.

Det jävligaste är att jag inte ens hade ångest dagen efter, jag mådde så jävla bra. Jag borde ha önskat att det aldrig hade hänt. Men nu går jag bara och undrar om det kommer att hända igen. Jag vill att det ska hända igen. Han får mig att må bra. Är det fel, att känna att det var så rätt fast det var fel?

-

Ingen av mina kompisar ska behöva bli behandlade såhär. Du är konstig och du kommer alltid att ligga på minus för mig. Men för min kompis skull gör jag ett undantag. Jag ska knipa käften.