Jag vet inte vad du håller på med. Jag vet att om jag fortsätter så riskerar jag att bli tom. Jag trivs i din närhet och det gör mig tokig. Jag förstår att jag blir utnyttjad men så när jag tittar i dina ögon kan jag inte tro att det är sant. Jag är ett mellanting i väntan på att du ska hitta nåt bättre. Du vill ha något annat, någon annan. Jag lovade mig själv att inte vara en tröst, en tillfällig gäst i någons liv på detta sätt längre. Men det är för spännande och för bra för att neka. Jag kan sitta här nu och säga att jag det aldrig ska hnda igen. Att du aldrig ska få ta min hand igen eller hålla om dig med dina armar. Men allt blir annorlunda sen. Allt kommer att bli annorlunda, inget kan någonsing gå tillbaka till hur det en gång var. Jag borde kanske ge igen med samma mynt, men vad tjänar det till. När det ändå är dina arman jag vill ha runt mig. I alla fall för tillfället. Kanske är det så det ska vara, vi ska vara tillfälliga gäster i varanradras liv.

Om jag skulle yppa dessa ord för fel person skulle du gå från att vara en fin snäll och gullig kille till motsatsen är jag rädd. Och är det så att du vill ha mig som tillfällig gäst och sedan radera ut mig borde jag väl knipa käften. För ett yppande av dessa ord till fel person skulle verkligen försöra för fler än bara dig. 

Jag vet att om det skulle hända igen skulle jag inte säga nej. Det skulle inte kännas fel förrns jag fått höra att du har hållit fel tjej i handen en torsdagskväll. Att det är en fin tjej gör det dessutom mycket värre.